Guldmedaljören i mitt hjärta
Krash, boom, bang.
Det har varit en bra och intressant första vecka på Norkay. Nu är den avslutad och jag har krashat. Jag ligger och skriver i min sjuksäng. Eller i TV-soffan hemma hos Erik. Klockan 3.52 för att jag inte kan sova på grund av förjävliga förkylningssymtom.
Imorse blev jag dessutom sen in till jobbet för att jag glömt nycklarna i Borlänge och därmed inte kunde låsa när jag skulle med bussen in till stan... och i onsdags spenderade jag och Erik några timmar på akuten. Erik fick fruktansvärt ont i sitt knä och det var dags att nån kollade upp det.
Men, i all denna negativitet vill jag ge en guldmedalj till Erik. Du är så bra och jag är så glad att jag har dig. ♥
Du är också jättebra!