Kvitto

Idag har jag känt ren och skär glädje. Sport är verkligen det roligaste jag vet. Ja, inte alla sporter då, men jag har lärt mig att vara väldig öppensinnad! Har spelat fotboll i mer än tio år och älskar det och har nyligen fått ett intresse för bland annat innebandy och tennis. Att joina ett fotbollslag i England var mitt bästa beslut någonsin!
 
Genom att börja spela fotboll med ett nytt lag i ett nytt land, helt själv är jag en mycket bättre människa idag. Jag utmanade mig själv på många nivåer och samtidigt fick jag känna uppskattning av mina medspelare och tränare. Året jag började spela fotboll med Royston Town Ladies FC var året jag hittade mig själv. Det låter säkert som en fjantig kliché i mångas ögon, men det är svårt att förklara hur mycket jag har vuxit som person efter mitt år i England, plus ett år på högskolan.
 
Idag fick jag ett kvitto på hur mycket jag utvecklas som fotbollsspelare också. När jag spelade min första match med Royston 2011 frågade min tränare vart jag brukar spela, jag svarade höger ytterback, var som helst, bara inte i mitten. Första matchen spelar jag mittmitt. 90 minuter på en helt ny plats i ett helt nytt lag. Lite som när ett föl lär sig gå kändes det som. Idag frågade min nya tränare var jag brukar spela, jag svarade samma sak som förra gången. Jag spelade mittmitt. Jag spelade jättebra. Jag vågade. Jag sprang. Jag jobbade. Jag var lycklig. Jag gjorde mål. Jag tog en chans och jag gjorde mål.
 
Det gick som i slow motion. Precis när bollen seglat in över målvaktens huvud, förstod jag ingenting, sen tänkte jag att, Anna, fan vad du är bra.
 
Detta inlägg är kanske inte av intresse för många, det är nog mest skrivet för att jag ska kunna gå tillbaka och läsa dess orden och komma ihåg vilken resa jag varit på. Men om du läst hit, tack! Det betyder! Hoppas att också du som läser gör något för att utmana dig själv någon gång och känna samma lycka som jag. Det är ingen dum känsla.
 
 
Au pair | England, Royston, au pair, fotboll | | 4 kommentarer

Playground

 
Au pair, Fotografi | England, Foto, Fotografi, au pair, barn, barnfotografi, porträtt | | 2 kommentarer

Min andra familj

Det är alltså andra gången jag bor och jobbar hos familjen Lovatt här i England. Denna gången är jag en helt ny människa. Har vuxit så mycket efter mitt år i England och ett år på högskolan. Nu när jag är tillbaka över sommaren har jag insett hur mycket jag älskar denna familjen och jag är så grymt tacksam över att de valde just mig! Nu kommer de aldrig bli av med mig!
 
Det här är min familj. Plus min biologiska syster i solglasögon.
 
Det här är Andrew. Pappan i familjen. Av föräldrarna är Andrew den jag umgås med mest, helt enkelt för att vi äter middag tillsammans på kvällarna då mamman är borta på jobb.
 
Till vänster ser vi Helen, barnens mamma. Hon jobbar som lärare på universitetet i Nottingham. Både hon och Andrew har doktorerat.
 
Här har vi Caroline, sju år gammal. När jag kom till familjen första gången var hon bara fem!
 
Och detta är då storebror Jonathan, tio år.
 
Älskade människor. Jag är så glad att jag tog chansen och flyttade in hos dessa härliga, roliga, fantastiska människor som har lärt mig så mycket. Att jag tog valet att bli au pair här kommer forma resten av mitt liv.
Au pair | England, Foto, Fotografi, au pair, familj, kärlek, människor, porträtt | | 4 kommentarer
Upp